Var det bara jag som inte hoppade upp och ner av glädje när snön kom för några dagar sen?

Jag började nästan gråta. Inte för snön i sig men för att min chef har sagt att jag bara kan jobba till snön kommer sen behövs jag inte mer. Och jag orkar bara inte med arbetsförmedlingen och jobsökandet igen. Kände att all energi bara försvann ut ur porerna när jag såg snön falla.

 

Mår ärligt kasst för att jag inte vet hur länga jag får stanna på jobbet. Det tar så jävligt på psyket. Och jag kan inte vara där jag mer än gärna vill vara efter det här jobbet för jag är inte berättiga nystartsjobb och om jag skulle vara det skulle jag inte kunna vara där ändå, för hon har inte råd att ge mig lön, inte ens halv lön så arbetsförmedlingen kan ge mig helften. Mitt arbetsliv bara flyr iväg med höstvindarna.

 

Vad fan ska jag göra? Jag kan ingenting, ingen utbildning i nåt. Inga meriter förutom trädgård, ingenting! Det enda jag kan göra är typ att starta eget och det känner jag mig inte redo för än.

 

Neej höstdepp är inte ord nog för mig. Så jävla frustrerad!!!!!